ROSERIDGE KENNEL grundades av Olle Rosenqvist 1963, då han köpte Rhodesian ridgeback-hannen Duke, född i den första ridgeback-kullen i Skandinavien. Duke var också den första ridgebacken i Skandinavien som erhöll Internationellt & Nordiskt Championat.
Duke’s föräldrar importerades av Bengt Florén på Olle Rosenqvists begäran, eftersom han sett rasen under sina resor i Afrika och tyckte att den motsvarade alla hans krav.
Roseridge Kennel utökades med de importerade tikarna Trefonen Baringo, Aldonnels Alona och Int & Nord Ch Sari of Dudwell. Deras valpar i sin tur var grunden till de väletablerade kennlarna Africanas, Haibas, Loustigens m fl.
Sonja Nilsson började arbeta tillsammans med Olle Rosenqvist 1969 och är delägare i kenneln.
I deras strävan att behålla den typ av Rhodesian ridgeback som porträtteras i Major Hawley’s bok och för att bevara blodslinjerna från de världsberömda kennlarna Manscross, Owlsmoor och Mentamery importerade de tiken Umtali Assegai of Matabelle.
Sonja och Olle separerade 1985 och Olle avled 1999. Sonja har sedan dess fortsatt avelsarbetet och engagerat sig i rasklubben, där hon är hedersmedlem.
Sonja är också hedersmedlem i den engelska klubben Southern Rhodesian Ridgeback Association.
Så här säger Sonja:
“I mer än fyrtio år har dessa rödbruna hundar varit mina ständiga följeslagare. De delar min vardag och ger mig många trevliga stunder att minnas. Tack vare dem är jag aldrig ensam.
För varje annan ras jag kommer in på livet desto trevligare blir ridgebacken. Inte för att hundar av andra raser är otrevliga utan naturligtvis därför att ridgebacken passar just mig bättre än någon annan ras.
Jag älskar rasen för dess stora charm och personlighet, för dess påhittighet och förslagenhet, för dess glada sprallighet som ibland kan bli i jobbigaste laget, åtminstone så länge de är unghundar. Jag älskar dem för deras vilja att vara till lags utan att för den skull vara alldeles slokörade. De tillber en utan trånad och de lyder endast då de är helt övertygade om att man menar allvar. Det finns inget på jorden som är envisare än en ridgeback, som tror att det kan löna sig.
En ridgeback vet vad den vill och den använder många strängar på sin lyra för att nå dit. Men å andra sidan är den mer än några andra sorters hundar angelägen att verkligen vara din vän och kompis.
Jag njuter av att se ridgebacken omkring mig. Deras oförstörda utseende tilltalar mig i högsta grad. Deras vackra korta päls dekorerad med en ridge är en verklig skönhetsupplevelse. Deras robusta muskulösa kroppar som både utstrålar stramhet och styrka, är så smidiga och vackra med sina mjuka former. Deras huvuden är så vackra därför att de varken är veka eller grova och deras ögon med det speciella vakna intelligenta uttrycket är så underbara därför att de samtidigt utstrålar värdighet.
Allt detta resulterar i en otroligt skärpt och intelligent individ som har mycket charm och utstrålning. Livets krydda med andra ord …
För mig är ridgebacken skapelsens krona och någonting som jag inte vill leva en enda dag utan.”